Get Adobe Flash player

Historik 1973 - 1998, kapitel 1

Amningshjälpens historik skrevs till vårt 25 - årsjubileum 1998 

Kapitel 1 tar upp följande:

  • Så började det
  • Gemenskap
  • Inflytandet ökar
  • Den fina amningsstatistiken - delvis Amningshjälpens förtjänst
  • Hjälpmammans viktiga roll

Kapitel 2 handlar om: Amningshjälpens organisation, Medlemskap, Styrelse och Läns- och lokalgruppsarbete.

Kapitel 3 handlar om: Kontoret, Ekonomi, Bibliotek och pressarkiv, Amningsnytt, Internationella Gruppen, Kodgruppens verksamhet, Riksträffar, Övrig utbildning och Bröstpriset.

Kapitel 4 handlar om: Internationell utblick, WHO-koden, Nestlébojkotten, Amningsveckan, BFHI - Amningsvänliga sjukhusinitiativet, Steg 10 Amningshjälpens viktiga roll, Samarbete, Hemsida och Internet.

-------------------------------------------------------------------

"Amningen är i avtagande i Sverige och i hela världen. Bara 7 % av alla nyblivna mödrar i Sverige ammar och om utvecklingen fortsätter med samma hastighet finns det om 10 år inga barn som får bröstmjölk"
Aftonbladet söndagen den 17 juni 1973

Så såg verkligheten ut i Sverige i början av 1970. Citatet är taget ur ett helsidesuppslag i Aftonbladet med en artikel om bland annat Eva Magnusson Hidman. Hon hade ammat sitt andra barn med framgång och var en av dem som startade Amningshjälpen.

Det här är Amningshjälpen
Amningshjälpen är en ideell förening som bildades 1973. Föreningen vill hjälpa och stödja ammande och få upp amning på agendan. Föreningen sprider kunskap och information om amning samt arbetar för en levande amningskultur i Sverige och i andra länder. Föreningens målgrupper är blivande och nyblivna föräldrar samt vårdpersonal som planerar eller arbetar med amningsfrågor. Föreningens arbete bygger på rådgivning mest via telefon, mail, sms, webben, mässor eller föreläsningar. Föreningens hjälpmammor (amningsrådgivare) har inga fasta tider för rådgivning utan tar emot samtal, mail, sms, svarar på webben på sin fritid. Kontaktuppgifter till hjälpmammorna/amningsrådgivarna hittar du på vår hemsida och via vår meddelandebox 013 - 424 94.

Så började det
Hösten 1972 talade psykolog Eva Magnusson om amning på Vuxenskolans förlossningsförberedande kurs i Uppsala. Hon hade då med sig manuset till den lilla boken "Hur man ammar", som senare gavs ut av Miljöförlaget. Vid den här tidpunkten fanns ingen svensk litteratur om amning, utan endast Elisabeth Helsings "Boken om amming" på norska. I gruppen, som leddes av Janette Brandt fanns bland andra Lena Burström, Inga-Lill Svanström och Berit Hagekull. Alla deltagarna födde sina barn våren 1973 och fortsatte att träffas och prata amning.

Uppsalagruppen fick kontakt med några likasinnade i Stockholm, Turi Haeg, Majken Rudebjaer, Kristin Svensson, Berit Isaksson, Elisabet Römert, Reidun Alfvén och Hélène Axnäs Rotsman. Några av dem var verksamma inom olika delar av vården. De ville återuppväcka gamla kunskaper om amning och dela med sig av sina erfarenheter till andra föräldrar som ville lyckas med sin amning. Berit Isaksson intervjuades i TV-programmet "Sveriges magasin" sommaren 1973 och följden blev att några av gruppens telefonnummer publicerades i tidningen Miljö och Framtid. Snöbollen hade börjat rulla.

"I början fick jag ca 25 brev om dagen och telefonen ringde i ett. Så stort var behovet av amningsråd. Jag har sparat alla brev. De ligger på vinden"
Turi Haeg, Norska Ammehjelpen

I augusti 1973 bildades föreningen Amningshjälpen. Eva Magnusson Hidman blev ordförande och Turi Haeg skötte administrationen. Uppsalagruppen tog på sig ansvaret för att göra en tidning och Stockholmsgruppen sysslade med utåtriktad verksamhet. Genom TV-program och tidningsartiklar fick grupperna kontakt med många andra amningsintresserade. De förstod snart att det var viktigt att kunna erbjuda rådgivning per telefon till ammande och andra.

"Vi drevs tydligt av ett slags folkbildningsideal, typisk pionjäranda"
Eva Magnusson, pionjär, fd hjälpmamma i Umeå

Gemenskap
"Jag upptäckte att amma inte först och främst handlade om att ge föda - det var mer ett mellanmänskligt förhållande - ett sätt att umgås med sitt barn. Jag vill kalla det ett sätt att leva tillsammans. För mig personligen öppnade sig en ny värld som gav modersrollen en ny dimension. Samtidigt kände jag en stor sorg och förbittring över att ha missat allt detta underbara under min sons amningstid. Jag tänkte: "Aldrig mer - aldrig mer ska någon i framtiden tvingas gå emot naturens enkla amningssätt, och den ammande ska få alla nödvändiga råd så att hon själv kan ta beslut om sitt amningsliv"
Turi Haeg, Norska Ammehjelpen

Deltagarna i den nybildade föreningen Amningshjälpen ville dela med sig av den kunskap de hade. Ingen skulle behöva avstå från att amma på grund av bristande kunskap eller stöd. Viktigt var också att Amningshjälpen inte gav, eller ger, några medicinska råd. Eva Magnussons bok "Hur man ammar" har betytt mycket för föreningens utveckling och har även underlättat för Amningshjälpens medlemmar att nå ut till både vårdpersonal och ammande.

"När min äldsta flicka föddes hade jag med mig manuset till boken. Jag läste och förstod att jag själv kunde påverka amningen genom kunskap. En rumskamrat till mig hade ett barn som inte kunde suga och personalen tryckte ungen till bröstet. Barnsköterskan sa: Du verkar ha så lite mjölk så spara ihop. Hoppa över vartannat mål då har du mer till nästa gång och tänk - jag smygtittade i det där häftet och där stod precis tvärtom, alltså att amma oftare, men jag vågade inte opponera mig mot personalen. Mamman hade ingen chans att lyckas med amningen"
Lena Burström, pionjär och fd hjälpmamma i Uppsala

Många av de som tidigt engagerade sig i Amningshjälpen hade upplevt en misslyckad amning med första barnet. Några av de problem de råkat ut för var såriga bröstvårtor, mjölkstockning, bröstinflammation och stress av fyratimmars-schemat. Det som gällde då var att ge barnet ett bröst åt gången, väga före och efter varje mål samt tillmata exakt de gram som eventuellt fattades, allt enligt rekommendationer utarbetade av barnläkare och annan medicinsk expertis.

"Vi ville så gärna att andra skulle få uppleva den här lyckan att amma. Det var drivkraften. Den praktiska kunskapen hade förlorats" 
Eva Magnusson, pionjär, fd hjälpmamma i Umeå

Medlemmarna i den ursprungliga gruppen var till stort stöd för varandra och träffades med jämna mellanrum. Alla ammade, men många saknade amningsförebilder och de flesta hade inte sett någon amma innan de själva födde sina barn.

Inflytandet ökar
Amningshjälpens idéer om att vara lyhörd för barnets rytm och att amma utan klocka var kontroversiella tankar i mitten av 70-talet, eftersom de officiella rekommendationerna var rakt motsatta. Att amma på barnets villkor var inte accepterat. Amningshjälpen har under åren starkt bidragit till att förbättra amningsklimatet i Sverige.

Samtidigt som Amningshjälpen uppmanade till fri amning kom ny forskning som stödde föreningens idéer. Elisabeth Kylberg, som arbetade med näringsfrågor kom med i föreningen efter ungefär ett halvår. Hon hade kontakt med professor Yngve Hofvander, barnläkare och amningsförespråkare, och han ville gärna samarbeta med Amningshjälpen.

"Socialstyrelsen blev intresserad. Där hade vi en stark pådrivare i Margaretha Lööf-Johanson. Hon jobbade i nämnden för hälsoupplysning och hade nyss fått barn. Utan henne hade nog inte Expertgrupp Amning kommit till så fort"
Turi Haeg, Norska Ammehjelpen

1973 bildades Socialstyrelsens Expertgrupp Amning där Amningshjälpen hade en representant. En drivande kraft på Socialstyrelsen var förste byråsekreterare Margaretha Lööf-Johanson. Turi Haeg var Amningshjälpens första representant i gruppen och Carina Sjögren den andra. Expertgruppens arbete resulterade bland annat i boken "Amning, en bok om amning och bröstmjölk" vars första upplaga kom ut 1977. Boken var avsedd för sjukvårdspersonal.

"Men det räcker inte med hjälp för mammorna på BB och barnavårdscentraler/..../ Den sk Amningshjälpen består av så kallade hjälpmammor, runt om i landet. /...../ till dem kan nyblivna mammor ringa när som helst på dygnet. På vissa platser fungerar Amningshjälpen mycket bra. I Uppsala t.ex. /....../ På andra orter haltar samarbetet. Ibland upplever personalen på barnavårdscentralerna hjälpmammorna som konkurrenter. Det tjänar ingen på. Allra minst de nyblivna föräldrarna som kommer i kläm"
Ur Pressrelease 6/76 från Socialstyrelsen

I åttiotalets början skedde så sakteliga en omsvängning och sjukvården började se på Amningshjälpen som ett komplement. Amningshjälpens material efterfrågades mer och hjälpmammorna blev inbjudna till att föreläsa både för personal och nyblivna föräldrarr.

"Från början hyste man oro /…/ för att man skulle förlora sitt helhetsgrepp eller ansvarsområde. Man kunde uppleva det som en konkurrenssituation, att mammor kunde komma i kläm genom att man gav väldigt olika budskap, olika råd. Att vi /…/ försökte oss på olika lösningar, /…/ och sen hade man kanske då kontakt med Amningshjälpen som vi inte visste så mycket om och som då kanske skulle komma med helt andra förslag och lösningar. Så är det kanske när nånting är nytt och man kan ju beskriva det som att man är rädd om sitt revir, framför allt tror jag att man var rädd för att det skulle bli för mycket av olikartade råd, att det skulle bli en situation där man ökade förvirringen hos mammorna"
Claes Sundelin, Barnhälsovårdsöverläkare, Uppsala

Amningsstatistiken
I mitten på 1930-talet började sjukhusförlossningar bli vanligare. Från mitten av 40-talet sjönk amningsfrekvensen fram till 1971. Då vände den nedåtgående trenden och alltfler ammade sina barn. När amningsfrekvensen var som lägst 1971 ammades 6 % av barnen vid 6 månaders ålder och motsvarande siffra för den senaste amningsstatistiken för barn födda 1995 är 70 % (både hel och delvis amning) Det har även skett en ökad medvetenhet om amningens betydelse hos såväl personal som bland föräldrar. Amningskunskapen har återerövrats och en alltmer levande amningskultur breder ut sig. Samtidigt vet man att denna amningskultur måste hållas vid liv, aktivt och medvetet.

"Organisationer som Amningshjälpen har också betytt mycket genom att sprida kunskap om amning och öka kvinnors motivation att amma"
Folkhälsoinstitutets bok Amning idag (1998)

Hjälpmammans viktiga roll
" I Sverige har av tradition frivilliga organisationer en stark ställning och spelar en betydelsefull roll när det gäller att förändra attityder och att verka som pådrivare. Det är angeläget att den verksamhet som dessa bedriver lyfts fram och ges stöd i lämplig form. Detta gäller i första hand Amningshjälpen vars rikstäckande organisation och osjälviska stödarbete spelat en stor roll för amningens starka ställning i Sverige. Amningshjälpen spelar i sin (telefon-)rådgivning en slags "mammaroll" - en betydelsefull uppgift i gamla tider - och utgör ett angeläget komplement till barnhälsovården"
I betänkandet Amningsvänliga sjukhus - för att skydda, stödja och främja amning, SOU 1993:86.

"Tänk att kunna ringa till någon som kan amning vid vilken tidpunkt som helst. Någon som är garanterat positivt inställd till amning, som oftast har egen praktisk amningserfarenhet, som har mycket kunskap och intresse och som har tid - kan man få ett bättre stöd i sin amning? En nybliven mamma som är osäker och oerfaren lyssnar till många råd. Råd som tyvärr kan vara dåliga. Det finns fortfarande många myter och osanningar kvar om amning"
Monica Kolm-Sandström, Boden, ordförande i Amningshjälpen 1997 - 2008 och fd hjälpmamma

En hjälpmamma i Amningshjälpen utgår i första hand från den hjälpsökandes eget beslut. Den hjälpsökande kan alltid få stöd för sina synpunkter oavsett frågan gäller svårigheter vid amning eller amningsavslut. 
Alla hjälpmammor sprider kunskap och har en positiv inställning till amning. Hjälpmammor deltar även i olika föräldragrupper och pratar amning. Detta är ett bra forum för att göra föräldrar medvetna om att föreningen finns och kan hjälpa till.

 

Den här historiken började som ett ALUprojekt av Ninni Uhrus med Lena Burström som handledare. 
Research: Barbro Holmström, Agneta Holmberg, Susanne Ahlebrand, Monica Kolm-Sandström 
Komplettering och sammanställning:  Elisabeth Kylberg, Lena Burström, Monica Kolm-Sandström, Marit Olanders och Helena Falk.