Get Adobe Flash player

Kräkningar

Kräkningar i spädbarnsåldern är så vanliga att de brukar betraktas som fysiologiska. Med detta menas att spädbarnskräkningar är en av livets naturliga företeelser. Hos spädbarnet är den övre magmunnen omogen och sluter inte tätt. Då pressas maten lätt upp i matstrupen efter att barnet ätit och kommer upp som en kräkning. Ibland är kräkningen blodtillblandad, vilket oftast beror på att barnet fått i sig blod från sår på bröstvårtan. Om barnet fortsätter att gå upp i vikt trots kräkningarna behöver man inte ägna dem någon uppmärksamhet utöver ett evigt tvättande. Om barnets tillväxt påverkas kan man dock bli tvungen att vidta åtgärder.

Amma ofta
Ju oftare barnet äter desto färre brukar kräkningarna bli. Magsäcken klarar ofta av att härbärgera små mängder. Man kan gärna amma barnet innan hon eller han ens visat vilja att äta. Ju oftare desto bättre, kanske varje timme eller oftare. Om barnet inte ammat på ett par timmar kan man amma i några minuter, sedan hålla barnet upprätt en stund och sedan fortsätta i några minuter till o s v. När barnet har ammat klart kan man gärna hålla honom eller henne i famnen upprätt en lång stund så att barnet lättare ska kunna behålla mjölken.
Om mamman samsover med barnet underlättas täta amningar på natten och en bärsele eller bärsjal kan vara ett smidigt sätt att hålla barnet upprätt dagtid.

Födoämnesallergi
Allergi mot komjölksprotein kan ge besvärliga symtom från mag-tarmkanalen hos spädbarn. Slemmiga kräkningar, illamående och buksmärtor är de vanligaste symtomen ofta kombinerade med hudutslag. Det kan vara svårt att diagnostisera dessa barn eftersom det inte finns något enkelt test. Om barnet får ersättning finns det komjölksproteinfria alternativ. Även om barnet ammas helt så kan hon eller han ha symtom pga. att mamman äter komjölksprotein. I dessa fall måste all mjölk i mammans diet uteslutas och hon brukar då få träffa en dietist för kostråd.

Gastro-esofageal reflux
Gränsen för när ett tillstånd med frekventa kräkningar ska börja betraktas som patologiskt är flytande. Flera stora kräkningar per dag trots att barnet äter ofta och små mängder kan vara ett tecken på så kallad gastro-esofageal reflux (GER). Om kräkningarna kvarstår efter 6 månader brukar det vara ett tecken på onormala kräkningar. Man har uppskattat att 8 % av alla spädbarn har GER. Tillståndet är betydligt vanligare hos barn med CP-skada eller kromosomavvikelser som t ex Morbus Down. Ibland beror GER på bråck i övre magmunsregionen s.k. hiatusbråck. Runt den övre magmunnen har det då bildats en bråcksäck av en del av magsäcken. Bråcksäcken försvårar matpassagen och mjölk pressas ut i matstrupen. Eftersom slemhinnan i nedre matstrupen är känslig uppstår lätt en skada på slemhinnan med blödningar som följd och barnet kan då kräkas blod. Om barnet får ner magsäcksinnehåll i luftrören kan hon eller han också få upprepade bronkiter.

Lunginflammation eller astma
Barn med diagnostiserad GER som inte blir hjälpta av små täta måltider och upprätt position efter amning kan bli hjälpta av produkter man kan köpa på apotek som gör bröstmjölken mer tjockflytande i magsäcken. Om barnet äter ersättning kan man köpa ersättningar som blir mer tjockflytande när de kommer ner i magsäcken. Ibland blir man tvungen att operera dessa barn för att få stopp på kräkningarna.

Pylorusstenos
Vid pylorusstenos är kräkningar projektilartade och barnet kan på ett par dygn bli svårt sjukt med symtom på intorkning med rubbad saltbalans och kraftigt minskad urinproduktion. Pylorus är magsäcksporten mot tarmen, alltså den nedre magmunnen. Stenos betyder förträngning och beror i det här fallet på en spasm och en förtjockning av pylorus. Magsäcksperistaltiken arbetar då mot ett motstånd och peristaltiken kan bli så kraftig att den syns utanpå magen om barnet ligger på rygg. Pylorusstenos är en relativt sett vanlig operationskrävande åkomma. Innan barnet opereras måste vätskebalansen återställas med hjälp av dropp. De som drabbas är oftare pojkar (80 %). Vad som orsakar pylorusstenos är fortfarande oklart men en minskning under senare decennier i västvärlden har föreslagits bero på ökad amningsfrekvens, eftersom sjukdomen är vanligare hos barn som flaskmatas.

Infektion
Det är vanlig att infekterade barn kräks. Infektioner som maginfluensa, urinvägsinfektion, luftvägsinfektioner och öroninfektioner kan alla ge symtom i form av kräkningar. Ju mindre barnet är desto större är risken för svår intorkning. Maginfluensa orsakad av rota-, calici- eller adenovirus är en vanlig orsak till intorkning som kräver sjukhusvård. Calicivirusinfektion är ofta kombinerad med diarré. Om barnet minskar i vikt mer än 10%, på grund av kräkningarna, betraktas intorkningen som svår och barnet är sannolikt i behov av vätskedropp. Hos barn under 1 år förekommer vid svåra kräkningar s k hyperton dehydrering. Barnets celler är då rejält tappade på vätska samtidigt som saltet finns kvar pga. njurarnas fortfarande omogna saltregleringsförmåga. Vid snabb tillförsel av intravenös vätska drar saltet till sig stora vätskemängder och resultatet blir ödem (vätskeansamling i cellerna). Detta är speciellt allvarligt för barnets hjärna och barn som misstänks ha hyperton intorkning återvätskas därför under en lång tidsrymd (36 timmar).

Tarmhinder
Att barn kräks på grund av bakomliggande kirurgisk sjukdom är ovanligt, men kan vara en orsak till kräkningar i spädbarnsåldern. Om kräkningarna är gallfärgade bör man alltid söka sjukvård. Kräkningarna kan då misstänkas bero på ett tarmhinder bortom gallgångarnas utgång i tarmen. Gallan kommer då upp i form av gallgröna kräkningar. Om mekoniumet är ovanligt segt (s k mekoniumplugg) kan det täppa till tarmen och ge gallfärgade kräkningar.

 

Denna text är skriven av barnsjuksköterska Eva-Lotta Funqkvist och expertgranskad av barnläkare Katarina Strand Brodd.