Get Adobe Flash player

Hej! Jag heter Sara och har en flicka på 7 månader. Vår amningstid har varit underbar och allt har fungerat bra. Jag har haft gott om mjölk och Angela har duktigt sugit i sig och verkar ha njutit av stunderna vid bröstet. Men nu är det annorlunda. För ca två veckor sedan la jag märke till att hennes tänder var på väg och sedan dess har ingenting varit sig likt.

Innan detta hände såg en dag ungefär ut så här:
07.00 Vaknar - äter från bröstet, leker lite och somnar sedan om
10.00 Äter bröst igen - tar sig en liten lur igen
12.30 Mat - burkmat eller hemlagad lunch med efterrätt, vatten och ingen bröstmjölk, promenad med sömn
15..30 Bröst, lek och vakenhet
18.30 En portion gröt, lek och en snutt sömn
20.50 Bröstet
21.00 Sover och vaknar sedan ca 2 ggr/natt för att äta.

Så såg det alltså ut innan tänderna kom. Men nu är allting kaos. Inte nog med tänderna som tycks göra så ont. Dessutom har hon haft hög feber och är jätteförkyld. Allt detta har gjort att våra rutiner har rubbats. Hon vaknar på natten och storskriker.

Men det värsta är att hon inte vill ha bröstet. Det började med att hon bet mig i bröstet under flera amningar. Jag skrek till och kanske blev hon rädd. Nu verkar hon inte intresserad av bröstet. Möjligtvis tar hon några klunkar, men ledsnar fort och börjar gråta.

Kan det vara tänderna som frustrerar? Eller har hon tröttnat på bröstet?
När jag ger "vanlig mat" fungerar det bra. Hon äter som vanligt, gröt och portionsmat, men välling tar hon inte. Kanske det är svårt att få ner flytande mat när hon är förkyld. Ska jag rikta in mig på att sluta att amma?

Vad känner jag själv?

Om hon fortsätter att bitas när jag ger bröstet kommer jag inte att orka fortsätta att amma. Jag är ganska urlakad i kroppen, sliten och smal och skulle uppskatta att inte amma av den anledningen. Men samtidigt: Jag vill ge mitt barn det allra bästa hon kan få och är rädd för att hon inte får i sig tillräckligt med näringsämnen om jag slutar. Närheten kan vi behålla, det vet jag. Vi har så fin kroppslig kontakt och jag kan trösta utan att ge bröstet.

Snälla ge mig råd. Jag känner mig förtvivlad och förvirrad.

  • MIA: HEJ Sara!
    Grattis till en väldigt lyckad amning - en riktigt mysig och på alla sätt bra start i livet för dig och din flicka! Att hon nu inte vill ta bröstet kan mycket väl bero på tänderna!!!!!! Det är inte alls ovanligt.
  • Man kan välja två linjer. Den ena att vara ihärdig och erbjuda bröstet vid alla upptänkliga tillfällen, men aldrig tvinga - det blir inte bra! Nattetid är ofta ett bra tillfälle att ge bröstet. Till slut brukar det fungera igen. Det kan t.o.m. gå ganska lätt, när man sedan tittar tillbaka.... Det kan också vara så jobbigt att du efter några dagars försök bestämmer dig för att sluta - då har du också gjort vad du förmått för att fortsätta..... 
  • Den andra linjen är att "passa på" att lägga ned amningen. Du kan ju handmjölka eller pumpa och ge i glas, om du vill, inte minst för att trappa ned produktionen långsamt, och inte få problem med överfulla bröst och kanske mjölkstockning. Eller för att fortsatt ge av din bröstmjölk, så länge du vill! 
  • Vilken linje du väljer kan/ska bara Du bestämma - Jag tycker du ska lyssna till ditt hjärta! Tänk lite hur du tänkt från början....Ofta blir man lite sorgsen av att sluta tidigare än man tänkt sig.... Du har givit ditt barn en mycket bra start i livet och ni har säkert haft många härliga amningsstunder. Fortsätter du kommer ni att ha många fler.....
  • Slutar du vet du att du givit det bästa du kunnat under ett drygt halvår....
  • Det är INTE i brösten den goda mamman befinner sig - men att bröst är goda tycker de flesta små bebisar.....
    Alla slutar amma och då har man en annan närhet med sitt barn.
  • Kanske har hon blivit rädd av ditt skrik (det kan du inte hjälpa och hon har fått flera tillfällen att suga då du inte skrikit....), men jag tror snarare att hennes ointresse ligger i att det känns annorlunda i munnen och kanske gör ont..... Det kommer att bli bättre. Prova att ge bröstet när hon halvsover.....Just vid förkylning ställs ofta det mesta på ända - nätterna blir splittrade...men det går också över...

Hoppas du fått några tips, som kan hjälpa dig i ditt beslut.
Skriv gärna och berätta hur det blivit.

Lycka till
Hälsningar Mia, hjälpmamma/amningsrådgivare i Göteborg och mor till 4


Hej Mia
Tack för ditt svar - jag blev mycket glad över att få dina råd och det hjälper när du skriver att jag ska följa mitt hjärta. Förra veckan var jobbig för mig, Angela och min man. Angela vaknade varje timme och storskrek. Vi hade tidigare varit hos doktorn utan att hon kunde se något, men i onsdags gick vi dit igen. Då visade det sig att Angela hade öroninflammation. Det är tydligen vanligt att barnet inte vill eller kan suga vid öroninflammation. Jag började då hand pumpa för att inte få stockning och hällde upp i glas och gav Angela. Det blev en bra lösning för oss. Under tiden gick tankarna runt och jag undrade om detta nu var slutet för amningen. Om inte - skulle jag orka gå igenom det här med "avvänjning" en gång till. Det var både känslomässigt och fysiskt omtumlande. Jag kände att kroppen gick igenom en ordentlig vändningspunkt. Den började liksom ställa in sig på något nytt, liksom Angela och så småningom även min själ. Många tårar. Separationsångest kallas det nog för.

Nu verkar Angela må bättre i öronen. Hennes penicillinkur är redan över. Jag har erbjudit henne bröstet vid några tillfällen. Precis som du skriver fungerar det när hon är sömndrucken, på natten eller den tidiga morgonen. På dagen går det inte längre. När jag erbjuder henne bröstet blir hon först glad och hugger tag. Men efter några sugningsförsök tröttnar hon. Hon börjar leka med bröstet, peta på det alternativt börjar hon skrika. Därav vet jag inte om jag ska dra slutsatsen att det är över. Är det jag som bestämmer?

Nu har jag gått igenom den känslomässigt och fysiskt svåra biten som det innebär att trappa ner på amningen eller att sluta. Därför tror jag inte att jag vill låta henne suga upp produktionen igen. Jag orkar inte det. Under dessa dagar har jag också kunnat glimta några positiva sidor av att inte amma: för det första har Angela och min man, Tobias, fått så fin kontakt. För det andra har jag blivit viktig för Angela på ett nytt sätt. Jag är inte lika med tutte hela tiden utan står för andra väsentliga delar i hennes liv. Hon har blivit så mammig och ropar efter mig så fort jag lämnar rummet. Vi har hittat många nya sätter för att mysa, vilket har varit positivt för oss båda. Angela verkar trivas med att äta mat. Hon är en riktig livsnjutare som tycks uppskatta de olika smakerna som maten erbjuder. Jag är lycklig över att hon äter bra.

Det enda riktigt stora problemet nu är att hon inte dricker tillräckligt mycket och har därför blivit hård i magen. Stackarn. Det verkar göra så ont för henne, hon tar i så att hon blir röd och så kommer det bara harpluttar. Men jag antar att det blir bättre när magen vänjer sig vid de nya matvanorna.

Nu när jag formulerar min historia för dig så upptäcker jag att det låter som om jag vill sluta att amma och får genast dåligt samvete över att jag känner så. Missar mitt barn väsentliga delar av livet av trygget och näring? Hon har ju fått nära 7 månader av riktig härlig amning och kanske hon nu är färdig. Samtidigt vet jag att många rekommenderar att fortsätta tills barnet är två år. Jag skulle aldrig orka det, så enkelt är det. Men visst får man dåligt samvete.

Tack för stöd i processen.
MVh
Sara 

  • MIA: HEJ! Glad att du känt att du fått stöd...... :)
    Dåligt samvete - ja visst får man ha det! Eller rättare sagt - finns det något sätt att vara förälder på och INTE få dåligt samvete? Jag brukar säga att det enda man kan vara riktigt säker på, det är att man gör fel.....jag menar det är inte lätt att vara förälder och man tycker kanske inte alltid att man gjorde rätt - när man kan titta tillbaka på sina beslut!
  • Kanske kan du amma Angela ett tag till - tidig sömndrucken morgon och/eller kväll?!
    Det innebär kanske mindre dåligt samvete - det som är positivt med att sluta och det som är bra med att fortsätta.....magen kan bli bättre också och du introducerar ny mat samtidigt som du ammar litet?
    Blygsam hobbyamning, liksom.....??
    Inte behöver du bestämma antalet amningsgånger per dygn heller - låt det vara olika och bli som det blir......
  • Långsamt går ni mot en fullständig avvänjning och det kan allt kännas lite sorgesamt, även om man ammat 2 år. Nya tider tar vid - och det är underbart och roligt, men samtidigt har en epok passerat och det är alltid oåterkalleligt och lite sorgligt.
  • Njut av din lilla på det nya sättet (och ev lite på det gamla) Så jätteskönt att ni fick bukt med henness öroninflammation.

Visst får man dåligt samvete när man inte förstått att barnet varit sjukt - det är svårt med öron. Nu har ni den erfarenheten i bagaget :)
Hälsningar Mia 


Hej Mia
Än en gång vill jag tacka för ditt engagerande svar. Livet känns mycket lättare nu. Vår flicka är frisk och det är en sådan lättnad för hela familjen. Nu sover hon gott i sin säng på natten och tar sig en slurk mjölk från mig på kvällen, natten och den tidiga morgonen. Mitt på dagen är hon för rastlös eller nyfiken för att komma till ro vid bröstet. Så vi fortsätter så här. Vanlig mat på dagen, med vatten till (hon gillar inte vatten och är fortfarande hård i magen), gröt eller välling och sedan bröstet. Så får vi se hur länge det känns bra. Kanske fortsätter vi tills hon är ett år (vilket var mitt mål) eller så slutar vi när hon inte vill längre. Tänk vad förvirrad man kan bli när barnet helt plötsligt inte vill suga. Inte visste jag att öroninflammation kunde ge den konsekvensen.
Som du skriver har jag mindre dåligt samvete nu. Jag ger bröstet vid de tillfällen som hon vill ha det - något mer kan jag ju inte göra. Jag tror, liksom du, att det är klokt att fortsätta att amma medan ny mat introduceras. För oss blev det en alltför drastisk omställning.

Nu har jag några frågor:
Hur anpassar sig mjölkproduktionen till efterfrågan? Kommer det fungera för mina bröst att bara amma på natten och morgonen? Kommer det att finnas "lagom" med mjölk - varken tomt eller stockning?

  • MIA: Det fungerar ofta utan några större problem. Vissa kvinnor behöver mer andra mindre stimulans av brösten för att upprätthålla den produktion de vill/behöver.
    Vad jag menar är att det kan bli så att du tycker det blir lite för lite mjölk på natten, då du inte ammat alls under dagen. Antingen accepterar man då faktum och ammar en liten skvätt , eller så lägger man in en amning på dagen - för att sprida stimulansen över dagen. Men oftast ställer produktionen in sig så att det stämmer bra med efterfrågan!
  • Trappar man ned amningen snabbt finns en risk för mjölkstockning - var uppmärksam på stockningssymtom och lös stockningen enligt gängse rekommendationer (läs på rådgivning) och fortsätt sedan med långsam nedtrappning. Det är så olika hur långsam man måste vara - mjölka ur bara litet om det spränger och gör ont i brösten - så att du lättar på trycket, men inte stimulerar för mycket.

Hur ska jag göra om jag vill sluta att amma helt? Hur försvinner produktionen? Om jag alltid pumpar ut överskottet stimuleras ju produktionen?

  • MIA: Ja - du ska bara pumpa/mjölka ur det du måste för att det inte ska göra väldigt ont i brösten! Efter ett tag kommer du inte att känna spänningar längre och då behöver du inte heller mjölka ur. Det kan ta ganska lång tid innan man inte längre kan mjölka ur några droppar om man försöker, men det tar i regel kring 14 dagar för att sluta amma...


    Hoppas jag uttryckt mig klart nog - fråga om du tycker något är oklart
    Lycka till!

Hälsningar Mia W