Get Adobe Flash player

Amningsberättelse - Våga tro på dig själv

Jag vill uppmuntra er andra förstagångsföräldrar att lita mer på er själva och er förmåga än på BB-mottagningens. 

Jag födde min son i juni på natten. J tog bröstet redan inne i förlossningssalen, eller jag trodde det i alla fall. Han sög och jag visste inte hur det skulle kännas eller om han fick i sig något eller inte.
Jag och min man valde att ha tidig hemgång och blev hemskickade nästa dag, då hade jag ammat igen flera gånger, men ingen från BB hade kollat att J tog bröstet ordentligt. 
När vi kom hem lärde vi J att ta nappen, alla säger att man ska vänta med nappen tills barnet har lärt sig att ta bröstet ordentligt. För mig var det tvärtom. När J hade lärt sig använda nappen lärde han sig att ta ett ordentligt tag om bröstet. Jag märkte skillnaden jättetydligt.
När vi var på vårt återbesök på BB tre dagar senare för att göra PKU-prov och väga honom hade J gått ner nästan 500 g, det var bara lite (5 gram) över de 10% som barnet får gå ner innan det börjar gå upp i vikt igen.

Barnmorskan var lite bekymrad över att han gått ner så mycket i vikt men sa att det förmodligen inte var någon fara. Sen var det dags för provtagningen. Han skulle ammas under tiden blodprovet togs och sedan vägas igen för att se hur mycket mat han fått i sig. Han hade bara fått i sig ynka 5 gram varpå vi blev tillsagda att köpa ersättning och komma tillbaka två dagar senare för ny vägning. 
Snacka om att världen rasade samman för mig, med alla hormoner i kroppen. 
Min mjölk hade precis börjat rinna till i samma dag, det hade varit grymt varmt och J var inte varit särskilt pigg. Ibland hade det gått betydligt mer än 4 timmar mellan måltiderna.

När vi gjorde provet var det flera faktorer som spelade in att J inte var intresserad av mat då:

1. J hade ätit för mindre än en halvtimme sedan. Inte så konstigt att han inte var hungrig och inte åt mer än 5 gram

2. J hatar att ha bajs i blöjan, han totalvägrar att amma i så fall och det enda riktiga att göra är att byta så han kan äta. I detta fallet hade vi precis satt på en ny blöja (han hade precis blivit vägd för att kolla hur mycket mat han åt) innan jag skulle amma och J bajsar såklart i blöjan och blir småsur och vill inte amma av den anledningen heller

3. Hur lätt är det att koncentrera sig på att amma när man har en vattenfylld handske fastknuten på handen och hela armen i en konstig vinkel, eller när man får en nål stucken i handen

4. Eftersom J ätit för inte så längesedan, ca 30 minuter sen, vi försökte tajma in att han skulle vara hungrig, men jag vägrar gå med en skrikande baby på min mans jobb i en timme bara för att han helst ska amma när man gör testet, var inte bröstet "väl påfyllt" och J var inte särskilt hungrig. Han var mest bara arg för att han inte fick ha sin hand där han ville. Älskade att nästan klappa bröstet när han åt.

 

När jag säger att jag vill byta blöja säger tanten att små bäbisar inte bryr sig. De vill bara ha mat. Jag försöker förklara men börjar känna mig rädd och osäker, hormonerna rusar runt i kroppen. Tanten berättar för oss att vi måste köpa ersättning, vilket märke vi ska välja och precis hur vi ska gå till väga, först ersättning sedan bröst och sen ersättning igen om han vill ha.

Det hela slutade med att vi köpte ersättning i sjukhusets Apotek och jag storbölade hela vägen till Apoteket och hela eftermiddagen, kvällen och halva natten. När vi kommer hem skulle vi ge ersättning direkt. J ville inte äta, varken från mitt bröst eller ersättningen. Till slut fick vi i honom lite ersättning och efter en liten stund börjar J skrika. Han skriker sedan hela natten. Ingen sömn för någon av oss med andra ord.

Nästa dag ringde jag min pappa (han har jobbat som barnskötare på BB och fått utmärkelse av Amningshjälpen, så han kan det där, men det var för typ 30 år sedan). Pappa blev vansinnig på tanten på BB och ringde min barnmorska och frågade om vi inte skulle försöka med pump innan vi gav upp och börja med ersättning. Barnmorskan höll med. Pappa köpte hem pumpar (två olika modeller). Jag ammar och pumpar sedan ut resten som jag ger till J, inte så mycket 5-10 ml men det räckte. Som genom ett trollslag fungerar amningen jättebra. J gick upp 150 gram på de två dagarna. Han är pigg o vaken o vill ha mat varannan timme.

Det tog några veckor innan mjölken runnit till ordentligt. Jag pumpade ut minst 60 ml bröstmjölk efter det att J ätit sig mätt o belåten.

På BVC träffade jag en vikarie som var helf förfärad över att J åt varannan timme och att det tog mellan en kvart och en halvtimme för honom att bli nöjd. Hon påstod att han bara fick i sig den tunna mjölken, som är mest näringsfylld men inte ger någon mättnadskänsla. Därför blev jag återigen tvungen att ta fram pumpen och pumpa. Det svåra nu var att J åt sig mätt på det jag pumpat ut och sen inte ville ha bröstet då han redan var mätt. Jag struntade i vad BVC sa och litade till mig själv istället. Det var inte jobbigt för mig att amma så ofta. Visst fick man planera in att hitta platser på stan där man kunde amma om man ville gå på stan men det fungerade jättebra. Detta var i början av sommaren och det var tokvarmt ute. Mer än hälften av all bröstmjölk jag pumpade ut var jag tvungen att slänga eftersom den inte gick åt. När vädret blev mildare började J äta med längre mellanrum.

Jag ammade tills J var nio månader, då var han inte längre intresserad av att amma, även om jag ville att han skulle fortsätta lite till.

/Anna