Get Adobe Flash player

Amningsberättelse - Sluta amma

Hur man aktivt kan ta ställning till att sluta amma, men ändå göra det tillsammans med barnet som uppenbart har ljusa minnen från tiden som "bebis".

Det här är en berättelse om när Vera slutade äta "hea" som det heter enligt henne (fråga mig inte hur hon tänker där...).
Vera helammades väl fram till ca sex mån, sedan började hon äta en hel del annan mat men fortsatte att amma massor! Hon gillar verkligen "vanlig" mat och kan äta enorma mängder av allt från sushi till korv med bröd.

När Vera började på dagis när hon var ca 20 mån gammal kom aldrig frågan om amning upp med personalen. Vera bad helt enkelt aldrig om "hea" på dagis men det första vi gjorde när vi kom hem var att "tanka" trygghet hos varandra, det var lååånga amningspass här på em. Jag tror att de underlättade övergången från vårt hemmaliv till dagisdagar avsevärt.

Jag började också dra ner på de "offentliga" amningarna, inte så mkt för att jag kände mig obekväm utan mer för att jag tyckte att Vera faktiskt kunde börja lära sig att vissa saker kan man vänta med en liten stund. Det är t.ex. kanske inte alldeles nödvändigt att amma 3 ggr på en pendeltågsresa när man är 2 år, man kan nog vänta tills man är framme...

Under sommaren började jag känna att det var ohållbart för mig att amma på natten. Vera kunde vakna massor med gånger under natten för att bara snutta ngn minut. Fick hon inte bröstet var det omöjligt att somna om. Ett par ggr testade jag att vägra på nätterna, men då fick vi ju sova ännu mindre och Vera blev bara förvirrad av att kl 5 var det inte tillgång till bröstet men däremot kl 7. Under den här perioden slutade också Vera att sova middag på dagis, vilket gjorde att hon alltid somnade vid amningsstunderna på em och sedan var omöjlig att väcka, med följd att nätterna blev ändå värre...

Jag började medvetet att försöka "förskjuta" alla amningstillfällen. Erbjöd aldrig bröstet själv utan väntade tills Vera aktivt bad om det och sa då ofta "ja, om en liten stund, först ska jag bara..." många gånger hade då Vera redan glömt att hon var "heasugen" när den lilla stunden hade gått, och hade själv "inte tid" för att hon var mitt uppe i ngt nytt.
Till slut bestämde vi gemensamt - Vera, min man och jag att vi nog skulle sluta med "hea". Vera sa att det var ok. Det gick förvånansvärt bra. Under en period ville hon gärna hålla i mitt bröst när vi låg och myste i soffan (och det fick hon såklart) men hon var bara ledsen vid ett par tillfällen.

Fortfarande pratar vi ibland om "hea" och Vera är riktigt nostalgisk "när jag var bebis..." börjar all "hea-diskussion" trots att hon alltså var drygt 2,5 år när hon slutade och det bara är ca 7 mån sedan vi slutade. Hon tittar fascinerat på bebisar som ammas och ngn enstaka gång när hon är trött och ledsen vill hon hålla på mitt bröst (men numera duger det med utanpå tröjan), då pratar hon också om hur gott "hea" är.

Nätterna har blivit så oändligt mycket bättre, för oss alla. Inte minst Vera är piggare och gladare av att få sova hela nätterna. Jag hade gärna fortsatt att amma på dagtid men kände alltså att det för oss var mer odramatiskt att sluta helt än att bara sluta på natten. Dessutom kunde jag känna att man (läs: jag personligen) lätt blir lite lat som amma-mamma. Fram med tutten bara om ungen är ledsen, trött eller jobbig på något annat vis. Ibland kände jag att jag nog var mindre närvarande när jag ammade än när jag försökte lösa "problemet" på ngt annat sätt.

Dessutom är det på ett mer värdsligt plan rätt skönt att efter nästan 3 år nu kunna använda även de kläder som inte går att dra/knäppa upp! Min garderob blev genast avsevärt större ;-).

Stina och Vera