Get Adobe Flash player

Amningsberättelse - Mjölkstockning

Jag vill delge alla ammande mammor mina erfarenheter från "mjölkstockningarnas träsk". Hjälper det bara en endaste mjölkstocknings-kämpande mamma är det guld värt.

Jag är tre-barns mor och har ammat mina två första utan problem. Med nr tre var amningen allt annat än smärtfri. Pojken gick upp i vikt som han skulle och sög mycket bra med amning jämt fördelat över dygnet. Jag heltidsammade sedan födelsen utan smakportioner eller tillägg tills han var 5,5 månad. Under denna tid hade jag ca 15 mjölkstockningar, mer eller mindre allvarliga... Allt från en dag till flera dygn. Samma bröst har drabbats hela tiden. 

Detta gjorde jag:
Jag följde ALLA traditionella förebyggande råd avseende värme, drag, sugteknik, varmvatten, fön mm. Det hjälpte inte, vare sig i förebyggande syfte eller vid en akut stockning. Vid en akut stockning har jag istället använt färska vitkålsblad, som hävt stockningen inom ett dygn.

När det var som värst med stockning var tredje dag, kontaktade jag en hjälpmamma/amningsrådgivare för att om möjligt få fler förebyggande råd. Då hade jag även två "gula pluppar" på bröstvårtan. På hennes inrådan började jag äta Lecitin 1 200mg x 3 och samtidigt, på eget bevåg, äta SPC-flingor varje dag. Lecitinet för att fettet i mjölken skulle flyta lättare och SPC-flingor för att förebygga. De gula plupparna petade jag i 2 veckors tid i med nål för att de skulle försvinna. Efter ca tre veckor försvann stockningarna med dessa behandlingar. För att ytterligare säkerställa att stockningarna definitivt skulle vara borta började jag också gå på akupunktur i förebyggande syfte. Min erfarenhet är att vanliga läkare inte kan - eller vet - något om det här. Ingen hjälp fick jag från det hållet i alla fall. 

Glad och lycklig över en problemfri amning i 3-4 veckor hann jag vara innan dödsstöten, den STORA stockningen kom utan förvarning. Denna gång hjälpte INGET. Efter tre dygn av smärta, gråt och feber gav jag upp, åkte akut till Kvinnokliniken och fick igenom ett ultraljud av bröstet eftersom jag nu verkligen misstänkte att "jag måste ju ha cancer, eller nåt, för fel är det". Det visade ingenting, bara en "normal" mjölkstockning... Det ska man ju vara glad över, men det fanns fortfarande ingen lösning på problemet. 

Eftersom jag var helt slut både psykiskt och fysiskt sa den - för första gången - mycket förstående läkaren att:
- Nu slutar du att amma. Det är ingen idé att kämpa längre så som du gör. Du slutar nu. Du ska NJUTA av ditt barn, inte se varje amningsstund som en plåga och oroa dig för stockningar.

Det var orden som tog skruv, det där med att njuta hade jag glömt bort i min iver att kurera mina bröst. Hur högt pris är man villig att betala för att sitt barn ska få bröstmjölk? Jag började nedtrappningen på en gång och en månad senare var amningen helt nedlagd. Visst, jag hade säkert kunnat köra morgon och kväll några månader till, för det verkade som det funkade, men luften hade gått ur mig fullständigt. Jag längtade bara efter att bli "fri". När amningen slutat började så äntligen livet med vår lille. Jag kunde njuta, familjen kunde njuta och bebisen var inte ett dugg olycklig.

Mannen slapp se mig på morgonen i en urvattnad amningsbehå med slokade hängande vitkålsblad (kan faktiskt bli en anledning till en riktig kris i förhållandet) och jag slapp stanken av pressad vitkålssaft på huden.

Så vad lär man sig av detta?

  • Att få förståelse och goda råd är lätt. Att få något som verkligen hjälper är värre. Jag tycker ändå att de naturmedicinska behandlingarna är väl värda att prova, ge det 3-4 veckor
  • De enda som gav bra, konkreta råd var hjälpmammorna i Amningshjälpen. Läkare och MVC/BVC/sjukhus vet/kan inte tillräckligt mycket om detta
  • Tänk efter viket pris du är villig att betala. Går amningsproblemen ut över hela dig, ditt humör, välmående och resten av din familj, överväg att sluta. Det viktigaste för dig, din familj och er bebis är att njuta av varandra och finna glädje tillsammans

Med önskan om fler lyckliga mammor och bebisar!
/Stina