Get Adobe Flash player

Amningsberättelse - Del 1: Amning och ersättning

Jag vill gärna dela med mig av min amningshistoria, mest för att någon därute kan få känna att hon inte är ensam. Berättelsen är indelad i två delar där
Del 1: Amning och ersättning handlar om hur lång tid varje dag jag ammade och hur psykiskt påfrestande jag tyckte det var.
Del 2: Amning av ett bröst handlar om hur det är att bara amma på ena bröstet och vägen dit.

Under graviditeten var jag mest orolig för hur tiden efter bebisen var född skulle bli. Det som tog upp min tid var oron för sömnlösa nätter. Det enda som oroade mig med amningen var mina släta och inåtdragna bröstvårtor. Men min barnmorska lugnade mig och berättade om amningsnapp. En napp som man sätter ovanpå bröstvårtan som hjälper barnet att få tag och kunna suga. Annars hade jag en bild av att man ammade med jämna mellanrum en sisådär tio minuter. Så är det säkert för vissa, men det blev det inte i mitt fall.

På BB  fick jag lära mig hur amningsnappen fungerade och hur barnet skulle hållas vid sittande amning och hur vi skulle ligga vid liggamning. Det funkade bra, det enda som strulade var att hon inte gärna tog högra bröstet, utan det krävdes lite trugande. Efter ca två dagar på BB blev vi utskrivna och fick ett återbesök ett par dagar senare. Vid återbesöket hade Tilda nästan gått upp till sin födelsevikt (det är ju vanligt att barnen går ner första dagarna efter förlossningen), då var vi riktigt stolta föräldrar :)

Första dagarna ammades Tilda med jämna mellanrum och cirka en timme i stöten, oftast fick hon båda brösten. Men efter några dagar så ville hon bli ammad mest hela tiden på eftermiddagarna. Ofta satt jag från klockan 16 till kl 22/23 och bara bytte bröst. La jag ner henne för att exempelvis gå och kissa gallskrek hon tills hon fick bröstet igen.

Ytterligare några dagar senare var BVC på hembesök, Tilda hade gått upp bra. Men när sköterskan frågade om amningen så flaggade jag för att jag tyckte att amningen var jobbig. Hon lyssnade och sa att det var vanligt att bebisen åt mycket och ofta i början för att reglera mjölken. Vi fick en tid till BVC nio dagar senare.

Under dessa nio dagar utvecklade Tilda ett amningsmönster som fick mig att fälla många tårar av trötthet och frustration. På förmiddagarna sov hon mest och ammades med några timmars mellanrum men från klockan 14 (istället för tidigare kl 16) ville hon bli ammad KONSTANT. Jag satt bara och bytte bröst. B fick mata mig och sköta all markservice. Själv satt jag i soffan och ammade och grät. Tilda var arg och rev och slogs. Amningsnappen flög och jag grät ännu mer. Jag mådde oerhört dåligt under denna period och B började vilja skicka mig till en psykolog då han började misstänka att jag var på väg mot en förlossningsdepression.
Jag ringde amningsmottagningen på BB där vi bor och de sa att det var normalt att bebisen ville ammas ofta. Att det handlade mer om närhet och tröst än mat. Jag blev mer och mer utmattad.

Nio dagar efter förra besöket av BVC gick vi dit. Samma sköterska som var hemma hos oss tog nu emot oss på BVC. Hon frågade om amningen och jag berättade hur det såg ut och även hur dåligt jag mådde. En vägning visade att Tilda inte gått upp alls mycket sedan den senaste vägningen.
Sköterskan konstaterar att Tilda kör slut på sig under sina niotimmars amningspass och därför sover på natten, men att hon helt enkelt inte får i sig tillräckligt, hon blir inte mätt.
Hon tycker att jag ska sluta kämpa nu, att jag kämpat på bra (jag var helt besatt av att kämpa på och vara ”duktig”). Hon rekommenderade att ge ersättning. Jag skulle amma båda brösten för att upprätthålla produktionen, men var hon inte nöjd efter detta så skulle hon få ca 1/2 dl ersättning. Sagt och gjort, B går bort till Maxi och köper färdigblandad NAN1. Jag ammar och B ger ersättning i nappflaska (Tilda vägrade sked- och koppmatning, men eftersom jag använder amningsnapp så var risken för ”tuttförvirring” minimal).
HALLELUJA, Tilda blir mätt och nöjd! För att få vila upp mig så växlar vi mellan ersättning och amning. Oftast så ammar jag henne först och ger tillägg efter, men ibland får hon bara ersättning.

Efter ett tag så behövde vi bara ge henne ersättning efter sista amningen på kvällen. Nu är Tilda snart två månader och det är en och en halv vecka sedan hon fick någon ersättning alls. Jag ammar ca var tredje timme på dagarna och på ”natten” (19-2/3 tiden)  så sover hon upp till sju till åtta timmar i sträck. Helt plötsligt måste jag pumpa ur för att bröstet blir överfullt :D
Ja, jag skriver bröstET, jag ammar bara ett bröst. Hur det kommer sig och vägen dit får du läsa om i Del 2: Amning av ett bröst.

Skulle hon börja bli missnöjd med min mjölk och hur mycket hon får i sig igen tänker jag genast ta till ersättning igen. Ingen amning i världen är värd att må skit för. Jag tänker inte utveckla en depression för att kunna ge bröstmjölk, speciellt inte när det finns bra komplement.
Vi sa att vi skulle ge amningen ca tre månader och tycker jag fortfarande att det är lika jobbigt så skulle jag fasa ur den. Just nu, när Tilda snart är två månader kan jag tänka mig att amma tills hon är ett halvår. Men vi får väl se vad som händer på vägen dit!

Läs fortsättningen i Del 2: Amning av ett bröst som handlar om hur det är att bara amma på ena bröstet och vägen dit.

"Kristin"