Get Adobe Flash player

Amningsberättelse - Del 2: Amning av ett bröst

Jag vill gärna dela med mig av min amningshistoria, mest för att någon därute kan få känna att hon inte är ensam. Berättelsen är indelad i två delar där
Del 1: Amning och ersättning handlar om hur lång tid varje dag jag ammade och hur psykiskt påfrestande jag tyckte det var.
Del 2: Amning av ett bröst handlar om hur det är att bara amma på ena bröstet och vägen dit.

Min lilla Tilda föredrar vänster bröst, det har hon gjort ända sedan första amningen. Redan på BB var det problem med att få henne att ta det högra bröstet. Jag fick hjälp på så sätt att en barnmorska sprutade in lite ersättning vid sidan av amningsnappen så Tilda skulle känna att det kom mjölk och skulle börja suga. Efter mycket skrik och trugande så funkade detta. Hon tog alltså båda brösten, men protesterade en hel del vid högra bröstet, detta gjorde att jag oftast började med det för att få henne att vänja sig.

När vi kom hem från BB så fortsatte jag att nästan alltid ge höger bröst först. Efter lite protester så tog hon det, både vid liggamning och sittandes. Med tiden började hon protestera mer och mer, vilket ledde till en hel del frustration och tårar från oss båda. En bebis som skriker, slåss och rivs och vägrar ens bröst kan nog knäcka den tåligaste. Lägg till att jag ammade med amningsnapp också, vilken flög all världens väg under dessa protester.
Jag fick tips om att lägga till henne åt ”fel håll”, det vill säga så att hon låg åt samma håll som hon låg vid favoritbröstet. Efter en del trixande så fick jag henne att ligga så. Frid och fröjd, hon ammade ”det lilla bröstet”. (Brösten har fått namnen ”det bra bröstet” och ”det lilla bröstet” eftersom produktionen tydligen varit ojämn från start, vilket lett till olika storlek på brösten). Jag ammade ”det lilla bröstet” åt både rätt och fel håll, även liggamning funkade bra. En dag vägrade hon liggammas på högra bröstet. Inte heller sittandes funkade, det enda som funkade var ”fel håll”. Nu tycker jag att det är lite jobbigt att amma med barnet liggandes åt fel håll, men vad gör man inte…
Jag började fundera på om hon hade ont i ena sidan, att det var därför hon inte ville ligga och ammas åt det hållet. Men icke. La man henne på den sidan när det inte handlade om amning så gick det toppen.

Efter ytterligare några veckor så började hon trixa och bråka jättemycket även när hon låg åt ”fel” fel håll. 20-30minuters trixande för totalt fem minuters ätande från höger bröst. Vänster bröst tog hon gladeligen. Efter ett tag hade jag en D-kupa och en B-kupa. Hon vägrade höger bröst i stort sett helt och hållet. Jag började misstänka att den lilla fröken hade ställt in en utmärkt produktion på det vänstra bröstet, då hon kunde äta därifrån och vara nöjd i tre timmar!
Jag ringde amningmottagningen på stadens BB och frågade om min teori om att hon ställt in produktionen på sitt favoritbröst kunde stämma. Det tyckte de lät logiskt. Jag frågade om de tyckte jag skulle kämpa vidare med höger bröst, och som väntat så var svaret att det var upp till mig. Skulle produktionen bestå i högra bröstet så skulle jag behöva pumpa varannan timme och risken fanns att hon ändå inte skulle vilja ta det bröstet.
Efter några dagars övervägande så bestämde jag mig för att helt enkelt sluta bry mig om att trixa med höger bröst, utan bara amma vänster. Jag pumpar inte heller ut höger bröst, detta då jag helt enkelt inte orkar att kämpa mer med amningen. Hade det inte varit strul från start med amningen så hade jag kanske resonerat annorlunda, men nu får det vara såhär.

Jag ammar ca var tredje timme på dagarna och på ”natten” (19-2/3 tiden)  så sover hon upp till sju eller åtta timmar i sträck. Tilda är mätt och nöjd med det hon får från vänster bröst. Jag är nöjd och glad över att äntligen fått amningen att fungera utan massa skrik och bråk.
Det enda är att jag har en B-kupa och en D-kupa, det ser kanske lite kul ut, men stör mig inte nämnvärt. För efter allt strul som varit så är det värt det, bara amningen fungerar :)

Läs även Del 1: Amning och ersättning som handlar om hur lång tid varje dag jag ammade och hur psykiskt påfrestande jag tyckte det var.

"Kristin"