Get Adobe Flash player

WHO-koden

 

Vill du anmäla ett företag för brott mot WHO-koden?


Bakgrund till WHO-koden

- Fram till 1900-talet var bröstmjölk praktiskt taget den enda näring som fanns att tillgå för spädbarn. Barn som inte kunde få bröstmjölk hade svårt att överleva. Detta gäller fortfarande i många u-länder. 
-Under 1900-talet och fram till början av 1970-talet kunde man i många delar av världen konstatera ett gradvis sjunkande intresse för amning. I Sverige och även i andra industrialiserade länder förekom en successiv nedgång i amningsfrekvensen från mitten av 1940-talet fram till 1972, då en påtaglig uppgång började.

Världshälsoorganisationen (WHO) och Förenta nationernas barnhjälpsfond (UNICEF) har i många år framhållit amningens stora betydelse för späda och små barns hälsa. Arbetet med att främja amningen och att övervinna de problem som motverkar den är en del i de nutritions- och barnhälsovårdsprogram som engagerar de båda organisationerna. 
En god och väl utvecklad mödra- och barnhälsovård är en grundstomme för WHO-programmet "Hälsa för alla år 2000".

Tillkomst av en internationell kod 

Den första mer betydelsefulla aktionen från de båda organisationernas sida var att kalla till ett möte i Genève i oktober 1979 med berörda parter - myndigheter, barnläkare, konsumentgrupper och industrirepresentanter. 
Vid mötet antogs en serie rekommendationer i barnmatsfrågan. I rekommendationerna föreslogs bland annat

  • En internationell kod för marknadsföring av bröstmjölksersättningar bör utarbetas av WHO och UNICEF. Koden skall gälla för både export- och importländer och efterlevas av alla tillverkare av bröstmjölksersättningar
  • Marknadsföringen av bröstmjölksersättningar bör övervakas av regeringarna med aktivt stöd av tillverkare, konsumentgrupper och reklam-sammanslutningar
  • Nationella koder bör utarbetas

Intresset i Sverige knöts härefter framför allt till frågan om hur man från svensk sida skulle stödja kravet på en internationell marknadsföringskod. En sådan kod ansågs vara ett betydelsefullt led i regleringen av försäljning och användning av bröstmjölksersättningar i både i-land och u-land. En informell arbetsgrupp utarbetade stommen till en resolution som de nordiska länderna lade fram vid världshälsoförsamlingen i maj 1980. Resolutionen fick starkt stöd från ett stort antal länder och antogs enhälligt efter en viss bearbetning.

Resolutionens huvudpunkter var bland annat att

  • Rekommendationerna från Genève-mötet i oktober 1979 stöddes reservationslöst. Därigenom förstärktes deras betydelse kraftigt
  • WHO:s generaldirektör instruerades att i samråd med medlemsländerna och berörda parter utarbeta ett förslag till en internationell marknadsföringskod
  • WHO:s uppgift skulle vara att övervaka efterlevnaden av den internationella koden

I enlighet med denna resolution utarbetade WHO i samarbete med UNICEF ett förslag till internationell kod. I detta arbete samrådde organisationerna bland annat med experter, industrirepresentanter med flera. 
Enligt WHO:s styrelse borde koden antas som en rekommendation snarare än som juridiskt bindande föreskrifter ("regulation"), som endast skulle kunna genomdrivas till priset av betydande försvagningar av den föreliggande texten. 
Vid 34:e världshälsoförsamlingen i Genève den 21 maj 1981 antog WH0 (World Health Organisation) en internationell kod för marknadsföring av modersmjölksersättningar (International Code of Marketing of Breast-milk Substitutes) med 118 röster för, 1 röst mot (USA) och 3 nedlagda röster. WHO uppmanade medlemsstaterna att ge sitt fulla stöd till rekommendationerna.

Syftet med koden var att främja en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning. I första hand ska koden uppmuntra till och stödja amning. Vidare syftar koden till att korrekt information ges om flaskuppfödning, när sådan är befogad och till att marknadsföringen av modersmjölksersättningar och välling mm blir vederhäftig.

Den internationella koden från 1981 innehåller efter en inledning av följande artiklar

Nu gällande lagstiftning
WHO-koden från 1981 gäller fortfarande i Sverige, dock är dess juridiska status oklar. 2006 kom ett nytt EG-direktiv som Sverige delvis har införlivats inom den svenska lagstiftningen, Kommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 december 2006 om modersmjölksersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG. Sverige ska införliva direktivet. Direktivet säger att ”medlemsstaterna ska förverkliga principerna och syftena bakom Internationella koden för marknadsföring av modersmjölksersättningar”, med andra ord WHO-koden. 

EG-direktivet specificerar också att detta gäller både
- marknadsföring
- innehållet i modersmjölksersättning/tillskottsnäring
- information och
- hälsovårdsmyndigheternas skyldigheter

I Sverige idag gäller
LIVSFS 2008:2 (Livsmedelsverkets föreskrifter om modersmjölksersättning och tillskottsnäring) och 
SOSFS 2008:33 (Socialstyrelsens föreskrifter om information som avser uppfödning genom amning eller med modersmjölksersättning), vilka är grundade på direktivet. 

LIVSFS 2008:2 - Reglerar innehållet i modersmjölksersättningen och tillskottsnäringen samt utseendet på paketet. 
SOSFS 2008:33 - Reglerar bland annat hur informationen kring modersmjölksersättning ska se ut inom hälso- och sjukvården.

Det fanns dock vissa delar i det gamla regelverket som saknas i direktivet eftersom man från Socialstyrelsens sida inte ansåg sig ha möjlighet att bestämma över dem längre. Det rör sig om olika aspekter av marknadsföring. En arbetsgrupp vid Jordbruks- Social- och Integrations- och jämställdhetsdepartementen arbetar nu med de resterande delarna av EG-direktivet vilka berör marknadsföring och viss del av information.

Läs mer om föreskrifterna om WHO-koden

Vill du anmäla ett företag för brott mot WHO-koden?