Get Adobe Flash player

Utdrivningsreflex

En amning börjar med att barnet söker och tar bröstet med munnen. Först tar det några snabba sugtag, sug sug sug, paus, sug sug sug. Efter en stund, några sekunder till någon minut, kommer utdrivningsreflexen igång och mjölken flödar ur bröstvårtan, in i barnets mun. Barnet börjar då ta längre, djupare sugtag och sväljer på varje eller vartannat sugtag. Utdrivningsreflexen kan spänna eller sticka i bröstet och man kan känna sig törstig. En amning kan bestå av flera utdrivningsreflexer eller bara en.
Efter ett tag blir det längre mellan sugtagen. Barnet eftersuger helt lätt, ligger och killar med tungan eller darrar med hakan. Till slut släpper det bröstvårtan eller somnar.

Ibland kan utdrivningsreflexen krångla
Ibland kan det vara så att utdrivningsreflexen inte fungerar optimalt. Kommer mjölken inte ut bildas inte heller så mycket ny mjölk och mjölkmängden ökar inte efter barnets behov.
Utdrivningsreflexen är en betingad reflex. Det innebär att vi kan styra den med viljan. Dessvärre är den också känslig för stresshormonet adrenalin. Smärta och oro, kanske speciellt oro över amningen, kan försvåra utdrivningsreflexen.

Vad kan jag göra då?
Stödet från omgivningen kan också påverka utdrivningsreflexen. Misstänker man detta finns det mycket man kan göra. Försök fundera ut vad oron handlar om! Man kan göra amningen till en liten ritual tills man känner att den fungerar bättre. Gå gärna undan och amma om du känner för det. Fundera på vad som kan hjälpa dig att slappna av. Äta eller
dricka något? Ta några djupa andetag? Profylaxandning om du gått kurs i det? Ha gärna barnet hud mot hud mellan dina bröst en stund innan amningen. Försök göra en inre bild av hur mjölken kommer. Massage i nacke/axlar av någon i närheten kan också vara skönt.

 

Copyright, © Marit Olanders 2013